Hur får vi tillräckliga pensioner?

Det händer mycket på pensionsområdet. Regeringen har bland annat lämnat förslag om förbättrat grundskydd för pensionärer och om höjda pensionsåldrar.

Christina Lindenius, vd på Svensk Försäkring, inledde Svensk Försäkring seminarium med att visa på pensionssystemets alla pusselbitar. En del, nämligen det privata pensionssparandet som avskaffades 2016, omnämns däremot inte alls i pensionsöverenskommelsen. Hon konstaterade att frågan dock börjar att komma upp i de diskussioner som förs och det gäller även inom politiken. ”Ett skäl till det är förstås att pensionsnivåerna för många blir lägre än önskat och då börjar man efterfråga sätt att spara själv. Vi vet också att pensionerna kommer att se väldigt olika ut för olika individer eftersom spridningen i vad vi får i pension är stor. Det betyder att behovet av att spara skiljer sig åt mellan olika individer”.

Svensk Försäkring har tillsammans med sina medlemsbolag föreslagit en som Christina uttryckte vacker lösning, nämligen en stimulans av privat pensionssparande som bygger på att staten matchar individers sparande. Matchningsförslaget välkomnades av paneldeltagarna, däribland Göran Arrius från Saco och Martin Linder från Unionen som båda fann förslaget intressant.

Hur får vi då tillräckliga pensioner? Paneldeltagarna tyckes relativt eniga om att det handlar om att jobba längre men också om att ungdomar måste komma in på arbetsmarknaden snabbare. ”What you pay is what you get och då är det arbete som gäller”, menade Bettina Kashefi, chefsekonom på från Svensk Näringsliv. Det innebär att jobba tidigare, att jobba fler timmar och högre upp i åldrarna.

Karin Johansson från Svensk Handel tycktes instämma men påminde samtidigt om att det är högst individuellt hur mycket man orkar att jobba. Vissa yrken är tuffare än andra och frågan om arbetsmiljö blir central för att hålla kvar sin personal.

Vidare lyftes även frågan om huruvida ålderspensionsavgiften ska höjas till 18,5 procent. Kan det öka förtroendet för pensionssystemet och hur mycket av finansieringen ska i så fall belasta arbetsgivaren?

Några politiska företrädare fanns dessvärre inte på plats denna gång. Men att pensionsfrågorna behöver debatteras brett och sannolikt kommer att stiga på den politiska dagordningen var alla eniga om. Och Daniel Barr, generaldirektör på Pensionsmyndigheten, kunde med hänvisning till en färsk undersökning från Novus glädjande rapportera att intresset för pensioner nu är på väg upp! ”Möjligen tvingas nu politikerna ut ur garderoben för att prata mer pension”.

Anna Rudérus

Annonser

En mångfaldig knuff åt rätt håll

Mitt sista evenemang under årets Almedalsvecka handlade om ”nudging”, dvs. att puffa någon i rätt riktning. Och här handlade det inte om dejtingsajter, utan mer generellt om hur enskilda får hjälp att agera på ett visst, för individen positivt sätt. Att t.ex. fundera klokt över sitt sparande inför pension.

Länsförsäkringar arrangerade, och hade initierat forskning som sammanfattningsvis – kanske föga förvånande – visar att det inte finns någon ”nudge” som passar alla, utan att: 1. individer accepterar att bli ”nudgade” om de känner tillit till den som nudgar; 2. den som nudgar måste ha kunskap om den som blir nudgad; och 3. nudgen ska ges inför att individen är redo att fatta beslut.

Seminariepanelen tyckte helt olika i fråga om i vilken grad som personliga egenskaper spelar roll för hur mycket vi väljer att spara. Så om just det kan ni tyvärr inte få klart och tydligt besked här och nu. Men vad tror du själv? Personligen tror jag nog inte att personliga egenskaper har avgörande betydelse.

En branschpositiv boost gavs från panelens beteendevetare som avslutningsvis framhöll att allting är relativt och att finansbranschen trots allt kommit långt gällande nudging i.o.m. FinTech. (Han bad oss att jämföra i synnerhet med vårdsektorn.)

Nåväl, utanför Länsförsäkringars nudgeseminarium regnade det fortfarande, och jag gled så smått in i en sammanfattande Almedalsfundering.

Min första bloggtext i år – inför Almedalsveckans upptakt – ställde frågan om just den debattarenan är på dekis. Jag skulle nu besvara den frågan med det så välbekant nyanserade ”det beror på”. Det beror, skulle jag säga, på vem du är och vem du företräder. Jag hör många påminna om att den grundläggande tanken med Almedalsveckan är att vara ett brett och nyanserat demokratiskt forum, för alla. Eller i vart fall för så många som möjligt. Det förefaller vara en rimlig utgångspunkt. Och i så fall något som vi i vårt land kanske är rätt så ensamma om. Och då måste ju slutsatsen bli att Almedalsveckan behövs och behöver vårdas, kanske mer än någonsin, för samhällets i verklig mening svaga röster – alltså för dem som annars har svårt att hitta de rätta arenorna. Man ser många av dem i Visby, om man bemödar sej att titta. Och vårt samhälle byggs och bärs upp av mångfald och pluralism.

Over and out.

/Johan Lundström
chefsjurist

Regnponchos – mot penningtvätt?

Efter Brandskyddsföreningens morgon-event om hemmets nollvision så hände det som jag utgår ifrån att just den föreningen gärna ser händer när det behövs: någon släppte på brandsprinklern, med fullt ös! Över hela Visby. Obevekligt. Ja, den som är van vid svensk sommar inser ju förstås omedelbart att det som hände var att den tidiga morgonens solsken förbyttes i ett smattrande och ihållande regn. Med påföljande temperaturfall på 10 grader. Min lust att flanera runt i gränderna och bland utomhuseventen förbyttes snabbt i en kamp för att hitta torra utrymmen, förstås alltjämt med matnyttig seminarieunderhållning.

Och jag lyckades. Vem kan motstå ett seminarium i EU-kommissionens regi om kampen mot penningtvätt? Jo, inser jag ju i samma andetag, förmodligen skulle många mycket hellre välja ett parallellt event om svensk dryckesnorm eller ett om 90 miljoner skäl att bry sej om kycklingar – men inte jag. Jag ville fördjupa mej om vad som kan stå på agendan framöver i fråga om penningtvätt.

Paneldiskussionen som jag lyssnade till var riktigt underhållande. Som när representanten för den tidigare svenskbaserade storbanken benämnde Finansinspektionens rekordhöga sanktionsavgift mot banken för dess brister i penningtvättsbekämpningen för ”a blessing in the sky”. Diskussionen var också djupt engagerande, som när EU-kommissionens rådgivare Carl B. Hamilton poängterade att det är i synnerhet ”svaga” stater i EU som utsätts för penningtvätt, vilket i sin tur utgör korruption som leder till isolation och att stat och samhälle i dessa stater bryts sönder. Vi har dem som nära grannar.

Finansinspektionens chefsjurist tillstod att myndighetens beredskap för de gränsöverskridande bankverksamheterna i Baltikum uppenbarligen varit otillräcklig och att nya samarbetsavtal med berörda myndigheter i andra länder därför ingås. Betryggande.

För den i ämnet någorlunda insatte, och för all del även för övriga, vill jag kort redovisa att panelen var oense om svensk anslutning till bankunionen skulle bidra till stärkta verktyg mot penningtvätt eller inte. Spännande.

Men storbankens representant var inte nöjd med allt detta. Hen efterlyste förutsättningar för samarbete mellan bankerna och olika myndigheter, men även mellan banker. Problemet är m.a.o. ofta att informationen om misstänkta transaktioner finns, men att den inte får föras vidare på ett adekvat sätt.

Och jag lämnade seminariet med det stärkande framtidsbeskedet att EU-kommissionen kommer att bjuda in till uppföljande seminarier – på fastlandet gubevars – om förbättringspotentialen hos EU:s penningtvättsreglering. Oemotståndligt.

Dock spöregnade det fortfarande. Vilket drog mej mot andra takförsedda utrymmen. Expressens regnponchos är nämligen makalöst fula.

/Johan Lundström
chefsjurist

Ett skepp kommer lastat med stöldgods från Sverige

De internationella stöldligorna beräknas ligga bakom uppemot hälften av alla bostadsinbrott och en stor majoritet av stölderna av bilar och båtar. Mycket beräknas försvinna ut över våra gränser. Om detta diskuterades det vid Larmtjänsts seminarium i Almedalen den andra juli.

"Ett skepp kommer lastat med stöldgods från Sverige", så löd titeln på det seminarium som Larmtjänst arrangerade den andra juli i Almedalen. Enligt en rapport som NOA (Nationella Operativa Avdelningen) publicerade i våras framgick det tydligt att de internationella brottsnätverkens påverkan på brottsutvecklingen i Sverige har ökat stadigt de senaste åren. Brottsligheten har blivit mer avancerad och fått större geografisk spridning och bedrivs idag över i stor sett hela landet.

– Vi vet att de är väldigt aktiva i Sverige och Sverige är ett av de länder i Europa som är mest utsatt för dessa stölder, sa Mats Galvenius, vd Larmtjänst.

Exempel på attraktivt gods som stöldligorna är ute efter är exklusiva bilar, bildelar, entreprenadmaskiner, maskintillbehör, hemelektronik, diesel och båtmotorer.

– Varje år försvinner det försäkrat gods för ca 1,3–1,8 miljarder kronor ut ur Sverige. Lägger vi till det gods som även är oförsäkrat, ex butikstölder och stölder från byggarbetsplatser, så kan vi troligtvis fördubbla den siffran, sa Mats Galvenius.

Enligt Mats går det att göra något åt problemet och drog ett exempel med stölder av bildelar som ökade rejält under 2016–2017. Under 2017 gjorde polisen i Stockholm riktade insatser mot denna brottslighet vilket resulterat i att stölderna av bildelar nästan halverades under 2018. Under 2019 har dessa stölder fortsatt att minska.

– När Polisen kraftsamlar och gör något åt problemet så ser vi goda resultat, sa Mats Galvenius.

Mats Galvenius, vd Larmtjänst.

Ann-Marie Orler, chef för den internationella enheten på Polisen, pratade om det regeringsuppdrag som Polisen har tillsammans med Tullverket och Kustbevakningen. Uppdraget går ut på att göra Sverige mindre attraktivt för internationella stöldligor. Hon berättade att man har tittat på hur andra länder i Europa jobbar mot problemet för att se om man kan dra nytta av deras lärdomar och därefter undersöka om det är något som går att applicera i Sverige. Hon berättade bl.a. att man i ett pilotprojekt kommer att testa att ta in en polis från ett av de länder som många av de internationella stöldligorna kommer från. Detta har visat sig vara effektivt i exempelvis Tyskland.

Efter Mats och Ann-Maries anförande fick en paneldebatt bestående av Fredrik Lundh Sammeli, ordf. i justitieutskottet (s), Johan Pehrson riksdagsledamot (L), Ann- Marie Orler, Polisen och Ann Hassel Tano, Utredningschef, Länsförsäkringar, försätta diskussionen.

Johan Pehrson menade att det internationella samarbetet är väldigt viktigt men att man även måste se över metoderna för att komma åt ligorna samt som straffen är relevanta.

– Så länge brottsvinsterna är stora och konsekvenserna är små så kommer problemet att fortsätta, sa han.

Ann Hassel Tano pratade om den otrygghet som deras kunder känner: Kommer min båtmotor ligga kvar imorgon?

– Det börjar gå mot att man måste välja utifrån om något är stöldbegärligt eller inte, sa hon.

Ann föreslog att man skulle ta samverkan ett steg längre och införa en gemensam myndighet, en gränsmyndighet, för att kunna jobba mer effektivt. Dock fick hon inte medhåll från Fredrik Lundh Sammeli.

– Vi kommer inte lösa problemet med fler eller färre myndigheter utan måste jobba utifrån det vi har, sa han.

På frågan om att öka Tullverkets befogenheter att kunna stoppa utförsel av stöldgods svarade Fredrik att det inte är uteslutet att ändra myndighetens befogenheter men det är inget som ännu landat i beslut. Om något sådant skulle ske måste man förstärka Tullverkets resurser eftersom de redan nu har stora resurskrävande uppdrag såsom vapensmuggling, narkotikasmuggling och människosmuggling.

Fr. v: Fredrik Lundh Sammeli, Johan Pehrson, Ann Hassel Tano, Ann- Marie Orler och Per Norström.

På frågan om hur problemet med internationella stöldligor ser ut om fem år så svarade Johan att han var orolig för vad digitaliseringen kan göra och att problemet eventuellt kan se ännu värre ut då. Fredrik påtalade åter vikten i samarbete för att kunna jobba mer effektivt men konstaterade även att om vi ska kunna möta verkligheten så måste det till fler resurser.

Dags för privata aktörer i den brottsutredande verksamheten

Bedrägerierna, och främst de it-relateradebedrägerierna, är idag västvärldens snabbast växande brottsfenomen. När många typer av brott minskar ökar bedrägerierna lavinartat. Brottsligheten förändras också. Det handlar i mindre utsträckning om ”killar på glid”.  Idag är det internationella stöldligor som ligger bakomen stor del av alla bostadsinbrott. De tar sig snabbt in och ut ur landet och arbetar mycket systematiskt. 

Det är svårt att använda gamla metoder på nya fenomen, konstaterade Fredrik Reinfeldt. Polisen klarar idag inte av att hantera brottsutvecklingen på bedrägeriområdet. Omkring 98 procent avbrottsanmälningarna läggs ner utan utredningsåtgärd. Samtidigt bedriver olika privata aktörer en verksamhet som kan liknas vid brottsutredning och lagföring. Syftet är inte primärt att få en person fälld för brott, utan i stället att motverka angrepp mot den egna verksamheten. 

Kan vi hitta former för ett mer organiserat samarbete och övervinna eventuella hinder som finns på vägen? Eller som Fredrik Reinfeldt uttryckte det: Ska vi bejaka att privata intressen som möjliggör den digitala utvecklingen också är en del av lösningen? ”. Han menade att man i dagens debatt och i pågående satsningar sällan ser potentialen i privata aktörer.

Fredrik Lundh Sammeli, riksdagens justitieutskott, lyfte fram pågående satsningar för att få en tydlig inriktning på politiken, mer uppföljning och inte minst den stora utökningen av antalet poliser. Men han tillstod att det kan behövas lite mer olja i maskineriet ochmyndigheter kan behöva ändra sitt förhållande till omvärlden.

Alla vill samma sak men det fungerar inte bra idag, menade Marie Wallin, jurist och tidigare kammaråklagare. Hon betonade vikten av kompetensöverföring och förståelse för olika aktörers roller, så att rättssäkerheten inte åsidosätts. 

Ett fungerande informationsutbyte mellan privata aktörer och polisen var också något somframhölls under paneldiskussionen, bland annat av Alexis Larsson från PostNord och Thomas Bäcker, säkerhetskonsult med ett förflutet på Blocket. Även Mats Galvenius på Larmtjänst påpekade att man måste kunna nå polisen. Polisen behöver förstå vilken information de kan få från oss. Det behövs en kontaktpunkt och kompetens att hantera bland annat försäkringsbedrägerier.

Jan Olsson, vid nationellt it-brottscentrum på polisens nationella operativa avdelning (NOA) välkomnade samarbetet med privata aktörer och menade att det kan utvecklas. Samtidigt levererade han det dystra beskedet: ”Men vi hinner inte med dessa typer av ärenden idag. Om vi får in 200 bedrägeriärenden till, hur ska vi hinna ta hand om de andra 9 500 ärendena?”.

Så är lösningen 10 000 fler poliser? Nja. Slutsatsen från detta seminarium var snarare:Visst är det bra med fler inom Polisen men det är hög tid att se privata aktörer som en del av lösningen.

Anna Rudérus

Kan AMP-modellen skapa säkra och trygga platser? #almedalen

IMG_5045

BID-modellen (Business Improvement District), har varit en framgångsrik modell för att minska brottsligheten och öka tryggheten på flera ställen i världen. Kan den eller en liknande modell även fungera i Sverige? Det är något som Trygghetskommissionen, under ledning av Fredrik Reinfeldt, har tittat på. Fredrik Reinfeldt gav vid dagens seminarium en målande beskrivning av vad som krävs för att lyckas med detta.

I Sverige har man, enligt Fredrik Reinfeldt, ganska ensidigt fokuserat på social brottsprevention. Trygghetskommissionens utgångspunkt är istället den situationella brottspreventionen, dvs att rikta uppmärksamheten mot miljön och brottstillfället snarare än sociala egenskaper hos potentiella brottslingar.

För att skapa ett tryggare samhälle behöver stora delar av samhället aktiveras. Genom ett brett initiativ från kommuner, fastighetsägare och näringsidkare pågår nu ett arbete för att etablera en Affärs- och MedborgarPlats-modell (AMP) i Sverige.

Det handlar inte enbart om samverkan. Det krävs också ett kontinuerligt förvaltarskap över en plats. För att ta hand om platsen krävs troligen konstant närvaro. Den bör också utformas så att den blir tilltalande för många människor. Det handlar sällan om mycket betong utan snarare om färger, växtlighet och att det är rent och snyggt mm. Enligt grundtankarna inom placemaking bör varje plats erbjuda minst 10 aktiviteter.

”Genom att förändra det offentliga rummet öppnar vi får nya mänskliga möten”, konstaterade Reinfeldt.

Pia Sjunnegård Dahlbom, biträdande regionpolischef, på Polisen, ser positivt på det arbete som pågår på bland annat Sergels Torg och Medborgarplatsen. Det är viktigt att stanna kvar och ge varandra styrka istället för att lämna när det blir stökigt.

Ett långsiktigt åtagande lyftes även fram av de övriga paneldeltagarna. Joakim Sandell, Socialdemokraterna Malmö, beskrev hur man under många år arbetat med alltför kortsiktiga insatser i Malmö men att man nu har aktiverat olika aktörer som fastighetsägare, handlare, idrottsföreningar m.fl och fått igång ett AMP-liknande projekt.

I Uppsala kommun har man arbetat fram en särskild handlingsplan för Gottsunda med 87 punkter. Planen följs upp av resurs och man samordnar olika aktörer. Anders Fridborg, säkerhetschef i kommunen, betonade vikten av att sortera bättre och titta på trygghetsfrågor ur ett helhetsperspektiv. ”Det kommer ta en stund men AMP-modellen är en bra hjälp”.

Ronald Bäckrud från Vasakronon beskrev fastighetsägarnas ibland ganska mödosamma arbete, inte minst alla kontakter med olika kommunföreträdare. Men menade Bäckrud, Hötorgsterrassen är ett bevis på att det går att göra en okänd plats trevlig för stockholmarna. För att arbeta framgångsrik krävs dock ett ”go” från den politiska ledningen.

IMG_5072

Detta konstaterade även Fredrik Reinfeldt. ”Det kommer krävas stöd från den högsta politiska ledningen. Vi kommer att möta motstånd. I dagsläget har vi några pilotkommuner. Kan vi visa att det fungerar kan kön bli lång”.

 

Anna Rudérus

 

 

 

Att serveras en dödsfälla till frukosten

Almedalens godaste frukost utses härmed; när Brandskyddsföreningen anordnade morgonseminarium hade de bullat upp med en utmärkt frukostbuffé med utvalda nyttiga godsaker. Dessutom närproducerat fick jag för mej.

Nåväl, med påtåren i högsta hugg, seminariet då? Jo: visste ni att det finns en nollvision om att ingen ska behöva omkomma i sin bostad?

Seminariet gav en tydlig och nyttig ögonöppnare om en situation där goda samhällsintentioner, parat med det offentligas sparnit, faktiskt och praktiskt riskerar att bli en dödsfälla för enskilda. Trots att våra bostäder inte är byggda för att äldre och andra särskilt riskutsatta ska vårdas i hemmet så bor en allt större andel människor med behov av vård och omsorg kvar i sina hem. Vid brand riskerar bostaden därmed att bli en dödsfälla. Gäller inte den här nollvisionen alla? Vem ska betala för ökad säkerhet?

Se där några av de känsliga frågeställningar som sökte sitt svar. Panelen som var satt att bidra var stor, men välkomponerad. Diskussionen blev livlig och lyssnande.

Jag låter forskaren Ragnar Andersson, Karlstad universitet, som hade i uppgift att sätta en inledande kontext och runda av, sammanfatta diskussionen. Han framhöll tre oroande perspektiv: 1. I motsats till trafikens nollvision så saknar hemmets nollvision uppenbarligen konkreta åtgärder som pekar mot målet; 2. Det är inte hög ålder i sig som skapar problemen utan i stället de funktionshinder som följer med ökad ålder. Roten till problemet är således det stora antalet ensamboende; 3. Samhällets förhärskande ”kvarboendeprincip” har i realiteten lett till tvångsvård i hemmet, och den måste överges.

Ska jag lyfta fram en person i panelen som bidrog särskilt bra så blir det Stockholmshems säkerhetschef Maria Deronius. Hon resonerade klokt om konkreta lösningar för enskilda.

Men intressanta, utmanande slutsatser av ett samtal kommer sällan med automatik. Jag vill framhålla insatserna av moderatorn, Brandskyddsföreningens generalsekreterare Anders Bergqvist, för ett bra seminarium. Väl påläst, med citat och egna inpass på lut samt med förmåga att vänligt med bestämt styra samtalet och t.om. våga att artigt avbryta ”evighetsprat”, bidrog han starkt till ett lyckat evenemang.

Och: att i seminarievimlet träffa en kollega från tiden i Regeringskansliet var ju ren bonus! Med ett visitkort på fickan satte jag av mot havet.

/Johan Lundström
chefsjurist

När kommer regnet? #almedalen

IMG_4956När kommer regnet? Det var frågan som hängde i luften på tisdagsmorgonen i Visby.  Vad passar då inte bättre än ett seminarium på temat: Hur kan klimatanpassningen från skyfall förbättras?

Nästan alla kommuner (nio av tio) anser att de har påverkats av klimatförändringar och extrema väderhändelser. Framförallt har de påverkats av ökad temperatur, förändrade flöden i vattendrag och ökad nederbörd. Det konstaterade Staffan Moberg som presenterade delar av rapporten Klimatanpassning 2019. För fjärde gången har Svensk Försäkring och IVL Svenska Miljöinstitutet undersökt hur Sveriges kommuner arbetar med klimatanpassning.

Några kommuner uppnår mycket höga poäng i undersökningen och kan visa goda exempel på hur man arbetar systematiskt med klimatanpassning. Många kommuner har dock inte kommit särskilt långt. I några län är svarsfrekvensen låg och resultaten relativt låga, förhoppningsvis uppmärksammas detta av länsstyrelserna. Vi kan glädjas åt att resultaten långsamt blir bättre men det går för långsamt menade Staffan. Extrema händelser händer allt oftare. Torka, skyfall och ny även nyligen hagel orsakar många skador.

Gilbert Nordenswan på Svensk Vatten påpekade att våra dagvattensystem idag inte är dimensionerade för att hantera kraftiga skyfall. Samtidigt pågår en förtätning och det byggs mycket nytt. Det finns en övertro på att befintliga system ska kunna leda bort vatten konstaterade Gillbert. En stor del av samhället är idag privat mark. Ansvarsfördelningen är otydlig. Detta behöver klargöras för att kommunerna ska kunna vidta rätt åtgärder. Det behövs fler verktyg och vi behöver tänka i ett större perspektiv.

IMG_4961.jpg

Kommunernas begränsade ansvar är skälet till att många kommuner inte kommit så långt i sitt anpassningsarbete, ansåg Ann-Sofie Eriksson från Sveriges Kommuner och Landsting. Gunnar Holmgren, ordförande för Expertrådet för klimatanpassning, framhöll däremot att de största utmaningarna snarare handlar om kompetens och samarbete.

Linda Holmström på Länsstyrelsen i Stockholm, med uppgift att stötta kommunerna i sitt anpassningsarbete, betonade vikten av att kartlägga risker för att kunna arbeta framgångsrik med klimatanpassning.

Vad gör Expertrådet för klimatanpassning? Ja den frågan besvarades inte riktigt denna gång men Gunnar Holmgren försäkrade att rådet består av en fantastisk samling personer som ska arbeta utifrån ledorden mod, långsiktighet och prioritering.

Och regnet? Jodå det föll över Almedalsbesökarna men då hade vi redan lämnat Vattenforums trädgård och begett oss inomhus för att ägna oss åt trygghetsfrågor.

Anna Rudérus

Vem räddade kvar surströmmingen på våra svenska middagsbord – egentligen?

Serving_Surströmming.jpgEfter att ett långt seminarium med en mycket inbjudande rubrik nästan fått mej som lyssnare att somna – det kan för all del delvis ha varit fel person på fel plats – så hastade jag på nytt ner till Europahusets tält på Strandvägen.

Oavsett politisk tillhörighet hade du definitivt uppskattat att, som jag, få förmånen att lyssna på idag f.d. Europaparlamentarikern Anna Maria Corazza Bildt som reflekterade över utmaningar och glädjeämnen från sina tio år som parlamentariker i Bryssel och Strasbourg. Nja, om du är EU-skeptiker hade du nog vridit dej av obehag – eller blivit omvänd till varm EU-anhängare!

För maken till entusiastisk förespråkare för – och aktiv aktör i – EU-samverkan får man nog leta efter. (Ja, det skulle väl i så fall vara just han, hennes make Carl Bildt.) På fråga om vad som ligger bakom Corazza Bildts EU-entusiasm svarade hon lika snabbt som självklart att det är strävan efter fred och frihet. Hon påminde om Balkankonflikten, som hon själv upplevt. Historien får inte upprepas. Hon underströk att fred och frihet är grundläggande värden som tyvärr aldrig kan tas för givna. Hon påminde om att samverkan föder förtroende.

När hörde vi någon annan i svensk EU-kontext uttrycka sig så? När betänkte vi senast överhuvudtaget varför EU finns, egentligen? Corazza Bildt formulerade det, apropå mycket av debattonen i sitt eget hemland, som behovet av att gå från gnäll till glöd.

Corazza bild vittnade – på sin oefterhärmliga blandning av svenska, lite engelska, lite Swenglish, lite franska och allt kryddat med italiensk accent – om betydelsen av att arbeta över de politiska gränserna. Med beaktande av inte bara politiska och ideologiska skillnader utan även kulturella, som definitivt inte ska underskattas.

Flera gånger under sin presentation återkom Corazza Bildt till att EU måste stå upp för rättsstatens principer – the Rule of Law. Hon konstaterade att hoten finns både utanför unionen och, tyvärr, på vissa håll inom den. Hon framhöll även vikten av EU som en säkerhetspolitisk röst, bl.a. i Afrika. ”We should not only be payers, but also players”.

Corazza Bildt pekade med skärpa på att EU måste agera gällande mänskliga rättigheter, barns rättigheter, våld mot kvinnor – men hon pekade också på digitalisering och dataskydd som framtidsutmaningar för EU:s medlemsstater att hantera gemensamt. Och hon påminde om att hon medverkat till att rädda kvar surströmmingen med hänvisning till dess starka ställning i svensk matkultur. Ok…

Med Corazza Bildts ord om att rådet, bland EU-institutionerna, är The sick man of Europe klingande i öronen så noterar jag hennes löfte om att efter sina år i Europaparlamentet nu söka sej nya plattformar för sitt engagemang.

Så ska en EU-slipsten dras.

/Johan Lundström
chefsjurist

Se vårt seminarium om Hur kan vi skapa säkra och trygga offentliga platser #almedalen

Klicka på länken och kika på seminariet i efterhand