Kategoriarkiv: EU

Som man sår får man skörda

Brexit gav mej idag i vart fall förmånen att få avnjuta riktig British English, på advokatfirman Vinges seminarium om att hantera främst handelsaspekter på Brexit och ett därmed förändrat EU. Det språkliga välljudet gavs av Alastair Sutton, Barrister, Brick Court Chambers. Dessutom råkade han vara påtagligt resonerande och analytisk i sina resonemang. Vilket – hör och häpna – inte kan sägas om alla pratglada under Almedalsveckan.

Sutton pekade på det viktigaste – och i och för sej självklara – som Brexit hittills erbjudit, nämligen motsatsen till förutsebarhet och rättssäkerhet för alla berörda parter. Beklagligt. Han undrade också om den brittiska regeringen verkligen övervägt vad det innebär att vara ”tredje land”.

Handelskommissionär Cecilia Malmströms kabinettschef Maria Åsenius fyllde uppmuntrande på att en färsk opinionsundersökning i UK visar att drygt hälften av britterna så här ett år efter Brexitomröstningen anser att handel är en viktigare fråga för UK än migration. Sutton drämde i med att brittiska politiker nu får skörda vad de sått under decennier, dvs. en oengagerad dialog med sitt folk om bakgrunden till vad EU står för.

Jag tänkte då i mitt stilla sinne på förra årets svenska utredningsbetänkande om ”EU på hemmaplan” som mynnade ut i att vi i Sverige lever med ett demokratiskt underskott i förhållande till EU. Läs gärna det vid tillfälle:
http://www.regeringen.se/48fba1/contentassets/e14fa0ed28d34271b3ea94da154b7968/eu-pa-hemmaplan-sou-201610.pdf

Åsenius och Sutton var ense om att UK inte kan ”plocka russinen ur kakan” när avtalet med EU arbetas fram. Erik Lagerlöf från Vinge pekade å sin sida på Sveriges behov av en fortsatt nära relation till UK.

Som om inte allt detta var svårhanterligt och illavarslande nog för utkomsten av Brexit så påminde Lagerlöf stillsamt om att avtalet ska godkännas av Europaparlamentet – en aktör som ofta velat visa framfötterna tidigare. Och att Europadomstolen kan avstyrka avtalsutkast i förhållande till vad EU-fördraget tillåter.

Med det tog vi alla upp en avslutande och uppmuntrande applåd till paneldeltagarna. Och till EU, och till UK.

/Johan Lundström, chefsjurist

Annonser

Integration eller sönderfall?

EU-kommissionens arrangemang under Almedalsveckan brukar hålla hög klass. Det var därför med högt ställda förväntningar som jag gick till Europahuset, nära havet, för att lyssna. Rubriken gällde om EUs framtid är integration eller sönderfall.

Nuvarande EU-minister Ann Linde debatterade med Alliansregeringens EU-minister Birgitta Ohlsson. Som ”provokatör” tjänstgjorde Dagens Industris politiske redaktör PM Nilsson. Det blev tydligt att Linde och regeringen vill i praktiken ha mer fokus på vissa områden inom EU, som t.ex. sociala frågor (!), medan Ohlsson och Liberalerna vill ha mer samarbete generellt inom unionen. ”Ingen älskar EU som jag, mer makt till Bryssel”, som Ohlsson utbrast.

PM Nilssons analys innebar att både initiativet om den sociala pelaren och om det om solidarisk fördelning av asylsökande inom unionen närmast är att betrakta som politiska skådespel och ”avledningsmanövrer” som totalt saknar framgångsfaktor. Flyktingfrågan är oerhört komplex och många perspektiv kommer i strålkastarljuset samtidigt och bryts mot varandra. Varför – undrade Nilsson – kräver t.ex. Sverige att andra EU-stater ska solidariskt ta ”sin del” av det totala antalet flyktingar som kommer till EU, samtidigt som vi nationellt saknar samordning av flyktingplaceringar och låter enskilda kommuner bestämma hur många man vill ta emot. Tänkvärt. ”Vem skulle som afrikansk flykting inte välja Tyskland?”, frågade Nilsson retoriskt.

Linde och Ohlsson var ense om att EU måste bli än tuffare mot de medlemsstater som avviker från de grundläggande principer som varje rättsstat bygger på. Udden riktades förstås mot t.ex. Polen och Ungern. ”Det måste svida ekonomiskt att bryta mot grundvalarna”, hette det.

Vid den känsliga punkten i diskussionen gav sej en representant för Polens svenska ambassad tillkänna i publiken. Alla drog efter andan. Han påminde dock artigt mest om att Sverige kanske inte heller är den mest djupt EU-kännande medlemsstaten.

Och Nilsson slog fast att EU visat sej vara mycket slagtåligt mot kriser. Han jämförde hur vi hanterat bl.a. finanskrisen med krisen på 1930-talet.

Jag lämnade Europahuset fylld av hopp. Jag tror på vår ”klubb”, bottnande i en fredstanke.

/Johan Lundström, chefsjurist

Varför är det så kontroversiellt plötsligt?

Jag inledde torsdagen med att förkovra mej om frihandelsförhandlingarna mellan EU och USA, förkortat TTIP. TTIP avses även omfatta finansiella tjänster. EU-kommissionen arrangerade vad som är det överlägset bästa seminariet hittills för mej under årets Almedalsvecka. Varför är just detta frihandelsavtal så kontroversiellt?, undrade arrangören. Orsaken till mitt värdeomdöme är främst att arrangören lyckats komponera en seminariepanel som både utmanade och lyssnade på varandra.

Vi fick som basfakta veta bl.a. att en tredjedel av världens handel och 40 procent av världens BNP täcks av TTIP. Samt en påminnelse om att det – tack och lov – redan finns mängder av frihandelsavtal mellan länder och handelsområden. Men alltså inget som väcker så starka känslor och åsikter som TTIP.

Starkaste dragplåstret i panelen var förstås vår svenska EU-kommissionär Cecilia Malmström. Hon var, i mitt tycke, mycket kraftfull och tydlig i sitt budskap om att TTIP är viktigt för världshandeln, för svenska företag och för sysselsättningen. Och att, likaledes grundläggande, avtalet måste förhandlas fram i välövervägd och genomlyst anda. Vilket hon, fortfarande i mitt tycke, lyckades att förmedla att det görs. Imponerande, fru kommissionär.

Två svenska Europaparlamentariker ”opponerade” mot Malmström. Moderaternas Christofer Fjellner höll – föga förvånande – med Malmström i mycket. Dock menade han med skärpa att tvistlösningsmekanismen för företag som handlar över landsgränserna funkar och alltså inte behöver reformeras. Malmström pekade på otydligheter i dagens tvistlösningsmodell och aviserade en översyn.

Den andra Europaparlamentarikern på scenen var miljöpartisten Max Andersson. Han varnade för att USA i realiteten bestämmer i förhandlingarna och att tvistlösningsmöjligheterna innebär stora faror för att amerikanska företag i praktiken dikterar villkoren för europeiska politiker. Tyvärr hade Andersson, möjligen p.g.a. den Almedalsförkylning som han refererade till, svårt att utveckla sina argument från scenen och han gav därför ett rätt så blekt intryck.

En behövlig röst från verkligheten stod en kvinna vid namn Anne Ludvigson för. Hon argumenterade i panelen utifrån sin roll som vd i ett mindre svenskt företag med exportambitioner. Hon pekade på Sveriges historiska behov av frihandel för att bygga vårt välstånd. Hon framhöll konkret behovet av enkla handelsvägar för företagen och vinsterna för konsumenterna i form av ett bra utbud och bra priser. Jordnära.

Seminariet gav en mycket nyanserad bild av ett komplext internationellt pågående arbete. Jag blev nästan lite sugen på att kasta mej in i det förhandlingsspelet. Då har man lyckats som arrangör. En eloge till en kunnig och drivande moderator från kommissionen.

Med det i ryggen ville strupen ha sitt. Var finns Almedalens bästa espresso?

/Johan Lundström

Rätten att bli glömd!

Ja, rätten att bli glömd kanske inte är den önskan som en lobbyist har främst i tankarna under Almedalsveckan. Men jag valde efter en gratislunch på Wisby Strand EU-kommissionens och Europaparlamentets seminarium om förslaget till ny dataskyddsförordning, som hade just nyssnämnda underrubrik efter en av grundtankarna med förslaget.

Pierre Schellekens, chef för kommissionens representation i Sverige, framhöll behovet av en översyn av den snart 20 år gamla EU-regleringen av dataskydd – 1995 hade bara ca fem procent av Europas befolkning tillgång till Internet – och att en inre marknad måste skapas för digitala tjänster.

Europaparlamentarikern Christian Engström (Piratpartiet) konstaterade att gemensam och stärkt EU-rätt krävs för att kunna påverka USA i rätt riktning i fråga om dataskydd. Han vittnade också om att amerikansk IT-industri lobbar kraftfullt för att försvaga förslaget. Även försäkringsbranschen vill se nyanseringar kan jag konstatera.

Christian Engström poängterade att förslaget bygger på att data får processas i princip bara efter samtycke av den enskilde och när företaget har ett legitimt intresse av databehandlingen. Han tog försäkringsföretagens behov av kunskap om försäkringsbedrägerier som exempel på ett sådant intresse.

Politiskt sakkunnige (hos statsrådet Beatrice Ask) Gustav Gellerbrant framhöll att regeringen helst vill ha ett direktiv och inte en förordning i syfte att medge viss nationell valfrihet vid genomförandet av EU-rätten. Han påtalade också att regeringen värnar offentlighetsprincipen med kraft under förhandlingarna.

Flera i panelen uttryckte att de pågående förhandlingarna är politiskt och tekniskt svåra. De uteslöt därför inte att det till syvende och sist blir EU-domstolen som i praktiken får döma av t.ex vad som är legitimt intresse.

Pierre Schellekens efterlyste mer debatt om förslaget i Sverige.

En kritisk lobbyröst i publiken ställde den retoriska frågan vad som är poängen med omfattande ny EU-rätt som i praktiken bygger på samtycke från den enskilde – vad tror sig lagstiftaren då uppnå?

En raljant twitter-röst menade att här tycks man först besluta, sen diskutera och sist av allt ta reda på fakta.

Mitt kritiska jag skulle nog hålla med om dessa båda sista inpass.

/Johan Lundström, chefsjurist

Lugnet efter stormen?

Det första seminariet för mej under årets Almedalsvecka hade titeln EU:s finansmarknad – lugnet efter stormen? Arrangör var EU-kommissionens och Europaparlamentets representation i Sverige och den som berättade och blev utfrågad var Jens Henriksson. Han var t.o.m igår vd för Nasdaq OMX och tillträder den 1 september som koncernchef i Folksam.

Jens Henriksson menade att den tid vi lever i framöver kommer att beskrivas som både Europas krisdecennium och dess reformdito. Han framhöll att EU:s medlemsstater måste samverka för att skapa tillräckligt med såväl ”gas” som ”broms” för att rida ut krisen på ett bra sätt för alla. Han pekade på att de finansiella marknaderna reagerat positivt på politikernas starka vilja att rädda EU-samarbetet. Jens Henrikssons summering blev att politiken trots allt levererat under krisåren – och att vi måste dra lärdomar inför kommande krislägen.

Jens Henrikssons många erfarenheter från såväl nationell som internationell arena gör honom till en intressant och stimulerande talare – som dessutom har den goda smaken att hämta färgstarka jämförande och förklarande bilder till det han förmedlar från studentåren i Lund!

Johan Lundström, chefsjurist