Hur gör vi det lätt att välja rätt?

Innan regnet började falla över Visby på eftermiddagen hann jag gå och lyssna på Min Pensions mycket intressanta seminarium om pensionsnivåer.

Kristina Kamp, pensionsekonom på Min Pension, redogjorde för vilka pensionsnivåer vi som är födda 1968 har att vänta givet lite olika förutsättningar och givet att vi jobbar till 68 års ålder. Den goda nyheten är att det ser hyggligt ut. Men betänk då att till exempel Kommunals medlemmar i genomsnitt går i pension vid 63 års ålder. Så, vad kan man då göra för att höja pensionsnivåerna?

Anders Stenkrona, forskare i finansiell ekonomi vid Stockholms universitet, menade att vi måste göra det lättare att pensionsspara – vi måste göra det lätt att välja rätt! På ett mycket underhållande och – om man får säga så – amerikanskt vis fick vi oss till livs en sammanfattning av nobelpristagaren Daniel Kahnemans teoretiska framställning av system 1 och 2. Och ett par stycken i publiken blev belönade med varsin chokladbit – en Snickers, däribland Svensk Försäkrings chefsekonom Anna Pettersson Westerberg för att hon snabbt svarade att Ja! Hon gillar Snickers och hellre 1 nu direkt än 2 imorgon.

I en mycket väl sammansatt panel berättade Tobias Baudin, förbundsordförande Kommunal, att kvinnor pensionssparade privat mer än män så länge det var möjligt. Helt enkelt för att de kände att det behövdes. Det privata pensionssparandet avskaffades 2016. Tobias lösning är höjd avgift till det allmänna pensionssystemet. Att spara mer till tjänstepension är däremot uteslutet för de grupper han företräder då de knappt når upp till det så kallade märket.

Från SACO:s sida var tongångarna delvis desamma. Göran Arrius, ordförande SACO, pläderade för höjd avgift till 18,5% men även för ett återinförandet av privat pensionssparande.

Lars-Arne Staxäng, riksdagsledamot och moderaternas representant i Pensionsgruppen, och Mattias Munter, pensionsekonom Skandia, lyfte fram behovet av fler arbetade år. Medan Lars-Arne pekade på att vi behöver jobba längre upp i åldrarna så menade Mattias att vi också måste börja jobba tidigare.

Sammanfattningsvis, en stor eloge till Min Pension som hade fått till ett utmärkt seminarieprogram med intressanta talare och företrädare för – i pensionssammanhang – så viktiga och angelägna grupper!

Eva Erlandsson
Senior ekonom

Annonser

Vad har framtiden i sitt sköte?

Efter frukosten träffade jag Handelsbanken Livs vvd Louise Hedqvist och blev kvar i Skandias trädgård. Där höll Nätverket Gilla din Ekonomi ett panelsamtal om ”alternativ pensionsfakta”. Det hela marknadsfördes som ett seminarium om hur vi med hjälp av att sprida kunskap, information och fakta på olika sätt kan förändra vårt sätt att se på oss själva, vår ekonomi och vår pension. Se där: så fångar man mitt, och många andras, intresse i Almedalsbruset.

Både staten (bl.a. genom Pensionsmyndigheten) och kapitalet (genom moderatorn som kom från Skandia) fanns med på scenen för samtalet. Men den som stal mitt hjärta, eller i vart fall min hjärna, var Elin Helander från Moneymind. Moneymind är ett oberoende initiativ som jobbar för en ökad medvetenhet om hur beteende och ekonomi hänger ihop. Och Helander fokuserade i synnerhet på unga människors känslor för pension.

Sjunde AP-fondens Johan Florén kliade sej i huvudet och ställde tiotusenkronorsfrågan hur vi tränger igenom livspusslets olika faser och skapar starkt pensionsengagemang när det är som viktigast, dvs. i unga år. Räcker det med enkel och visuell information?

Elin Helander pekade på det kanske självklara, men det måste ändå sägas: vi måste skapa engagemang hos unga om de viktiga privatekonomiska perspektiven. Redan genom att börja med att kommunicera med unga om just pension leder fel; tankar runt begreppet pension framkallar tyvärr ångest hos de flesta yngre, och Helander menade därför att vi istället bör samtala med en ung människa i termer av frågor om hens framtid. Joakim Thulin från Berghs höll med. Och tillade att varje avsändare i en pensionsdialog måste våga vara personlig.

Elin Helander pekade också på individers starka behov av tydlig och direkt återkoppling efter sina personliga val. Att i samtalet med någon hänvisa till ett pensionsutfall om 30 år duger helt enkelt inte.

Ytterligare ett av Elin Helanders inspel gällde förtroende: hon framhöll, forskningsbaserat, att bara genom att öka individers självförtroende när det gäller pension och andra delar av privatekonomin kan vi nå fram. Information i sej räcker inte om den inte paras med självförtroende hos individen.

Joakim Thulin fortsatte genom att peka på vikten av att fånga folks konkreta kontext också i samtal om pension. Han tog det jämförande exemplet att unga brittiska kvinnor inte hade gått att påverka om att sluta röka genom att skrämmas med konsekvenser av rökning i form av fem eller sju års kortare livslängd. Vad som däremot bet på de kvinnorna var konstaterandet att rökning ger dålig andedräkt. Översatt till samtal om pension tipsade Elin Helander om att diskutera vad yngre vill ha råd med i framtiden, och sen leda in samtalet på vad det kan kräva att man startar redan nu i form av långsiktigt sparande. Hon pekade också på utmaningarna med att ändra beteenden – vi tar hellre råd av familj och vänner än av staten – och på det faktum att alla personliga beslut grundas i känsla.

I samtalet fick Min Pension tydligt beröm, i vart fall av Pensionsmyndighetens företrädare: Min Pension bidrar till att pension inte enbart blir en ”torr” sparfråga, utan också en mer dynamisk beteendefråga. I bemärkelsen att bidra till att individer fokuserar på livsvalens betydelse i slutänden för pensionsutfallet: börja arbeta tidigt, jobba vitt och skaffa tjänstepension, osv.

Summa summarum gick jag ifrån panelsamtalet med mycket tänkvärda inspel om hur vi kan bättre nå i synnerhet yngre människor om pension och sparande, dvs. viktiga framtidsfrågor.

Nu mot hamnen, och regleringsfrågorna.

/Johan Lundström, chefsjurist, Svensk Försäkring

Högre pensionsålder – räcker det?

Statistik visar att pensionen blir låg för många individer – även för den som jobbar några år extra i slutet av arbetslivet. I snitt beräknas en person född på 1960-talet få 58 procent av sin slutlön i pension. För 1980-talisterna sjunker kompensationsgraden till knappt 55 procent. Samtidigt har vi en benägenhet att skjuta frågorna om pension framför oss. Vi tar tag i dem ”sen, en annan dag”. Den som tidigt får insikt om sin situation kan göra pensionsmedvetna livsval som förbättrar ekonomin på äldre. Men vad behövs för att skapa engagemang för pensionsfrågor redan tidigt i arbetslivet? Kan vi skapa system som ger intuitiv förståelse för vad som påverkar pensionen? Kan pensionssystemet utformas så att det skapar engagemang redan i unga år?

Medverkande
  • Lars-Arne Staxäng, riksdagsledamot, Moderaterna
  • Göran Arrius, ordförande, Saco
  • Tobias Baudin, förbundsordförande, Kommunal
  • Mattias Munter, pensionsekonom, Skandia
  • Olof Lundvall, informationschef, SPV
  • Anders Stenkrona
  • Anders Lundström, vd, minPension
  • Kristina Kamp, pensionsekonom, minPension

Måndag 2 juli 13:45-14:30

Almedalens bed and breakfast, Tage Cervins gata 3B, Skandias trädgård

Hur får vi en pension som räcker livet ut för alla?

Pensionsgruppen har genom pensionsöverenskommelsen från december 2017 aviserat flera förslag till förändringar på pensionsområdet. Vad innebär överenskommelsen? Hur räddar vi kvinnornas pensioner? Hur ska vi orka jobba längre? Vad kan arbetsmarknadens parter tillföra genom tjänstepension?

Medverkande:
  • Annika Strandhäll, socialförsäkringsminister, (S)
  • Karl-Petter Thorwaldsson, LO
  • Anna-Karin Hatt, vd, Almega
  • Britta Burreau, vd, KPA
  • Anders Lundström, vd, minPension
  • Christina Lindenius, vd, Svensk Försäkring

Tisdag 3 juli 13.30-14.15
Gotlands Museum, Sävesalen, Mellangatan 19

 

Blir frågan om våra framtida pensioner årets snackis i Almedalen 2018?

Årets välfärdsseminarium hos SEB hade rubriken Megatrenderna som utmanar välfärden. En rubrik som var svår att motstå. Man kan ju ha missat något!

Som tur var så var det de väl kända megatrenderna: en åldrande befolkning, digitalisering och globalisering som det handlade om.

De gamla vanliga kan tyckas men under seminariet lyckades talarna vinkla det på ett intressant sätt. Henric Braconier fördjupade sig i ränteläget. De riskfria räntorna har fallit i 25 år. Vi befinner oss i ett extremt läge som samtidigt kan komma att bli mer eller mindre varaktigt. Och vi vet inte om, och i så fall när, det kan komma en rekyl uppåt. Den låga avkastningen på riskfria räntor gör i sin tur att placerare söker sig till mer riskfyllda tillgångar, vilket ökar priset på dem.

För oss som privatpersoner innebär den låga räntan att såväl staten som livförsäkringsbolag har svårt att garantera ett långsiktigt (pensions)sparande med hög avkastning.

Samtidigt har vi inom både det allmänna pensionssystemet och tjänstepensionssystemen rört oss från förmånsbaserade pensioner, som ger en viss förutbestämd andel av lönen i pension, till premiebestämda pensioner, där vi själva har ansvar för att placera vårt kapital. Ansvaret för våra pensioner har helt enkelt överförts från staten och arbetsmarknadens parter till oss individer.

I panelen med Klas Eklund, Henric Braconier och Lars Jagren påpekades att den här, egentligen mycket stora förändringen, har skett utan någon som helst debatt under de senaste 20 åren.

Jag tycker egentligen inte att det är så konstigt. Just pensionssparande är långsiktigt och för de flesta människor svårt att förstå och ta till sig. Det handlar om sparandeperioder på 20, 30, 40 år, vilket gör det än mer komplext. Intresset är dessutom helt inte särskilt stort förrän dagen för pensionering närmar sig.

Det är först nu, närmare 20 år efter pensionsreformen, som vi ser effekterna av det nya pensionssystemet. För det är nu de första årskullarna, som mer eller mindre i sin helhet omfattas av det nya pensionssystemet, går i pension.

Förra året var digitalisering ett huvudnummer här i Almedalen. I år har mycket handlat om hållbarhet. Det skulle inte förvåna mig om frågan för 2018 blir våra framtida pensioner.

Eva Erlandsson
Senior ekonom

Det är bara i Sverige som det är ett problem att vi lever länge!

Alecta bjöd på måndagen på ett potpurri av pensionsfrågor med allt från kollektivavtalens betydelse, vad som händer med jobben och pensionerna i framtiden till reflektioner av Özz Nûjen.

Om vi börjar med Özz så reflekterade han fritt och underhållande på pensionstemat och levererade en lång rad skrattframkallande one-liners. Dock med en djup innebörd och högst väsentligt innehåll som varför det finns skillnader i lön mellan män och kvinnor samt mellan utrikes och inrikes födda. Özz menade också att vi bara ser problem med invandringen och äldre – se dem istället som en möjlighet!

Staffan Ström, pensionsekonom på Alecta och Emelie Emfell, kommunikationsstrateg på PTK presenterade den av dem gemensamma och nyligen utgivna rapporten Pensionsplagiaten. Det finns tre vägar att gå för att få tjänstepension: omfattas av kollektivavtal, att ens arbetsgivare handlar upp en egen pensionslösning för de anställda och att de anställda tecknar en individuell pensionslösning. Viktigt att tänka på är att avgiften blir så låg som möjligt. På samma sätt som ränta-på-ränta-effekten gör att pensionen växer så innebär en årlig avbränning av kapitalet i form av avgifter att pensionen blir väsentligt lägre.
Företag som handlar upp sin egen pensionslösning måste vara duktiga förhandlare. Och som anställd gäller det att vara uppmärksam på hur mycket som betalas in, hur kapitalet placeras, hur höga avgifterna är och på vilket skydd som finns om jag blir sjuk (finns premiebefrielseförsäkring?).

Anna-Karin Hatt, vd Almega, Camilla Frankelius, Sveriges ingenjörer och Anders Lundkvist, forskare, belyste framtidens arbetsmarknad. Vi har två stora utmaningar framför oss: allt fler lever allt längre och integrationen. Av det som framkom av samtalet finns dock ingen anledning till oro! Den genomsnittliga anställningstiden är i dag 11 år. Det är en lång tid i ett globalt perspektiv och en ökad rörlighet är bara av godo menade Anna-Karin Hatt. Det handlar för individen om att göra sig anställningsbar. Anna-Karin lyfte även fram att de olika pensionsavtalen på förbundsnivå börjar spreta lite väl mycket och att det riskerar att leda till inlåsningar på arbetsmarknaden.
Den avslutande panelen med Berit Högman (S) , Barbro Westerholm (L)och Evelina Robertson (CUF) var enig om att vi måste få jobba längre vi vill och kan.

Sammanfattningsvis var budskapen från seminariet att:
1) Se till att du har tjänstepension, gärna kollektivavtalad sådan. 2) Var beredd på att i framtiden byta jobb oftare.
3) Var beredd på, och nöjd med, att jobba längre upp i åldern.

Eva Erlandsson
Senior ekonom

Fullt Özz hos Alecta när det handlade om tjänstepensioer #almedalen

På Alectas seminarium om framtidens pensioner gjorde Özz Nûjen ett inspel om Sverige och svenskarna, hur vi ser problem och inte möjligheter, hur vi gnäller istället för att leva och om vårt konstiga språk.

Özz stora idol Artur Ringart.


Staffan Ström, pensionsekonom på Alecta, undrade varför pensionsorgaisationerna inte har ungdomssektioner för att på så sätt knyta ihop unga med gamla och driva pensionsfrågor.


Panelen som diskuterade tjänstepensioner. Eva Trouin, Sverigechef Nordnet, Emilia Emtell, kommunikationsstrateg PTK, och Staffan Ström, pensionsekonom Alecta,Alecta.

Hur länge ska pensionen räcka? #almedalen

De svenska tjänstepensionerna har under de senaste decennierna gått från att helt, eller huvudsakligen, ha livslång utbetalning till att en del, eller hela, tjänstepensionen i dag kan tas ut på kortare tid. Det betyder att pensionen kan tas ut under kortare tid än förväntad livslängd, exempelvis 5 år.

I vissa länder som Storbritannien är det i dag möjligt att ta ut hela sin pension som en klumpsumma eller engångsbelopp vid en viss uppnådd ålder. Möjligheten infördes 2015 och motiverades med att individer som hade arbetat hårt och sparat under hela sitt vuxna liv skulle anförtros att ta egna beslut rörande sina pensionsbesparingar.

Att man låter människor ta ut sin pension under kortare tid motiveras ofta med att var och en ska få bestämma själv över sin pension. Men frågan blir då om sparandet ens kan kallas för pension om det tas ut under så kort tid. Och är människor så intresserade och insatta att de kan ta långsiktigt kloka finansiella beslut som har en avgörande betydelse för deras försörjning 20‑30 år framåt i tiden? Förutom att man inte ska frestas att konsumera upp stora delar av pensionskapitalet i förtid så måste man kunna ta hänsyn till osäkra utfall och ha marginaler i sparandet om till exempel hyran går upp eller om avkastningen på det sparade kapitalet går ner.

Dessutom underskattar många hur länge de kommer att leva. De flesta kommer till exempel att leva längre än sina föräldrar. Visste ni till exempel att en kvinna som i dag är 65 år förväntas leva tills hon blir 87 år? Och en man till 84 år?

I tabellen nedan visas medellivslängden för män och kvinnor givet att de har uppnått en viss ålder. För till exempel en nyfödd man (0 år) är medellivslängden 81 år. Men om han uppnår åldern 80 år förväntas han leva ända till 88 år.

I takt med att tjänstepensionen får allt större betydelse för enskilda individers försörjning som pensionär blir det allt viktigare för tilltron till hela pensionssystemet hur tjänstepensionsavtalen är utformade. Exempelvis möjligheten att ta ut sin pension på kortare tid.

Hur tjänstepensionerna tas ut påverkar dessutom inte enbart oss själva utan det ger effekter på skatteintäkter och statens utgifter för bostadstillägg och garantipension. Det följer av att de som har en låg pension kan ha rätt till olika skattefinansierade bidrag.

Karriärplanera tjänstepensionen #almedalen

En bra pension kräver tjänstepension. Pengarna från det orange kuvertet förslår inte långt på egen hand. Men tjänstepensionen förhandlas fram i avtal – och avtalen börjar nu se allt mer olika ut. Det går att ana en kvinnlig och en manlig profil.

Den som vill karriärplanera sin tjänstepension bör ha koll redan i unga år.  Sommarjobb och extrajobb i offentlig sektor ger tjänstepension oavsett ålder. I den privata sektorn är tjänstepensionen mer osäker och betalas sällan ut förrän du fyllt 25 år.

Nackdelen med de offentliga jobben brukar dock visa sig i lönekuvertet, där många anställda klagar på en närmast obefintlig lönekarriär. Att byta vård- och skolsektorn mot ett jobb i industrin kan betala sig bättre. Det gäller både lön och tjänstepensionen. Industrifacken har lagt ner mycket förhandlarmöda på att få extra avsättningar till tjänstepensionen. När andra avtal sätter av 4,5 procent av lönen handlar det in industriavtalen om både sex och sju och åtta procent.

Den som byter jobb innan pension behåller förstås pengarna som tjänats in fram till jobbytet. Andra har sneglat avundsjukt och börjat hänga på. Flexpensionen lockar också, möjligheten att trappa ner de sista åren i arbetslivet.

Familjebildare bör ha extra koll på sin tjänstepension och byta till rätt jobb, helst innan barnen kommer till världen. Att vara föräldraledig ger för det mesta samma inbetalning till tjänstepensionen som om du jobbar som förut. Men bara om du har en kollektivavtalad tjänstepension. Andra lösningar som förekommer på rätt många arbetsplatser, ger ingenting. Längden på premiebefrielsen – när arbetsgivaren betalar in dina premier fast du är föräldraledig – kan dessutom variera. Det gäller att läsa på.

Planerar du att vara jobba deltid när barnen är små är det offentlig sektor du ska satsa på. Här får du bäst utfyllnad till den tjänstepension du inte längre tjänar in själv. Lyckas du dessutom hålla dig på en lön över 40 000 kronor i månaden även med mer ledig tid går du heller inte miste om någon pension i det orange kuvertet.  Förutsättningen är dock att du har en heltidstjänst i botten. Det är inte alltid självklart i den kommunala världen.

Den som har ett arbete med möjlighet till bonusar bör granska avtalsvillkoren extra noga. I en del avtal blir det inget extra alls. En del avtal räknar intjänad lön varje månad, vilket ger goda möjligheter att tjäna in extra mycket tjänstepension de månader lönen når över 38 000 kronor. Den som däremot har ett avtal där tjänstepensionen räknas på årslönen har inte samma möjlighet till tjänstepensionsklipp.

Byta jobb brukar löna sig, men på vissa jobb tjänar du förmodligen mest på att låta bli. Ett avtal med förmånsbestämda villkor, där pensionen är en viss procent av lönen de sista åren före pension, kan vara svår att hämta hem i andra avtal. I synnerhet inte om det räcker med att jobba till 62 år för att få full inbetalning, som om du jobbat till 65. Inlåsningseffekterna på arbetsmarknaden lär hålla i sig till de villkoren fasats ut.

Låter det krångligt? Ja, det är det. Fördelarna med att arbetsmarknadens parter förhandlar sin egen pension är stora. Villkoren anpassas till vad just den delen av arbetsmarknaden vill ha. Men i en allt mer flexibel arbetsmarknad, där de flesta av oss kommer att ha många olika typer av jobb, kan tjänstepensionsplanering behövas.

Spännande är också att se att de kvinnodominerade avtalen tycks prioritera att lägga extra krut på att deltidsåren med barn inte ska bli alltför kännbara som pensionär. Avtal där männen är flest satsar mer på ökade avsättningar till tjänstepensionen.

 

 

Vad är vitsen med försäkringssparande?

Att spara till sin pension är ett långsiktigt sparande. Så fort vi börjar arbeta tjänar vi in pensionsrätter i det allmänna pensionssystemet och från 23‑28 års ålder börjar

Att spara till sin pension är ett långsiktigt sparande. Så fort vi börjar arbeta tjänar vi in pensionsrätter i det allmänna pensionssystemet.  När det gäller inbetalning till tjänstepensionen ser det lite olika ut beroende på vilket avtal  man tillhör. Inom offentlig sektor får du idag tjänstepension från första intjänad krona oavsett ålder, den som är privatanställd får vänta till 25 års ålder. Sammantaget gör det här att vi sparar till vår pension under en ganska lång tid, 30‑45 år.

Även perioden då vi är pensionärer och vi lever på det vi har sparat ihop under arbetslivet är för de allra flesta lång. Om du till exempel går i pension när du är 65 år och lever till 85 år så ska det du har sparat till tiden som pensionär räcka i 20 år. Och om du lever längre ska förstås pengarna räcka längre.

Det finurliga med försäkring är att du delar risk med andra. För om vi lever längre än vi tror finns det en risk för att pensionspengarna tar slut innan vi dör. Genom försäkring finns ett system med så kallade arvsvinster. Det innebär att de pengar som finns kvar när en försäkringstagare dör delas mellan de försäkringstagare som lever. På så sätt behöver inte alla spara så att pengarna räcker ifall vi blir 96 år, 100 år eller ännu mer. Det räcker att spara till den genomsnittliga livslängden som är 85 år.

I figuren nedan visas sannolikheten för att uppnå olika åldrar givet att man har fyllt 65 år. Det är till exempel lite drygt 50 procents chans att bli 85 år om vi har fyllt 65 år. Sannolikheten att bli 97 år 5 procent.

Sannolikhet att bli 85 eller 97 år givet fyllda 65 år

 

 

 

 

 

 

 

De som dör före 85 års ålder lämnar efter sig arvsvinster som de som lever längre än 85 år får ta del av. Det är det som gör att alla inte behöver spara lika mycket som annars. Istället kan vi använda det som vi annars skulle ha sparat till att jämna ut konsumtionen mer över hela livet.

En sådan här försäkringslösning finns inbyggd i det allmänna pensionssystemet, i tjänstepensionsavtalen och i privat försäkringssparande.

Text: Eva Erlandsson, pensionsekonom på Svensk Försäkring