Finns det en framtid för sjukvårdsförsäkring?

Efterfrågan på sjukvårdsförsäkring har ökat stadigt under senare år. Ett skäl till ökningen är att arbetsgivare ser försäkringen som ett komplement till företagshälsovård. Den 1 juli i år träder regeringens förslag om förmånsbeskattning av bland annat sjukvårdsförsäkring i kraft den 1 juli. Vad innebär förslaget? Är det ett bra eller dåligt förslag? Vad innebär förslaget för efterfrågan på sjukvårdsförsäkring? Kommer efterfrågan på gruppförsäkring tecknad via fackförbund att öka?

Tisdag 3 juli 11.00-12.00
Wisby Strand Congress, lokal Viklau

Annonser

Har juristerna tagit över?

Nu har jag sett sanningen och ljuset! Nu kan jag nöjd och tillfreds lämna Almedalsveckan och åka hem till Stockholm igen.

Ja, så kändes det nyss när jag lyssnade på samtalet om ”Makten över välfärden – bestämmer juridiken över politiken?” Uppsala universitet arrangerade, och statsvetaren Stigbjörn Ljunggren samtalade med Anna-Sara Lind, docent i offentlig rätt. Lind inledde själv med att ringa in sej själv som en ”kunskapsjunkie” med förmånen att ofta få jobba mångvetenskapligt. Det sken igenom hela samtalet. Respekt.

Sen gick hon på, docenten, och trollband oss som lyssnade med klockrena och knivskarpa resonemang i konstitutionellt tunga frågor runt politik och juridik. Någon riksdagsledamot hade tydligen gnällt om att jurister bestämmer över politiken numera – ja, jag har själv hört det sägas tidigare i veckan. Juridik är ”frozen politics”, svarade docenten Lind. Med det menar hon att i ett demokratiskt samhälle likt Sverige så bestämmer vi alla i förlängningen över vilka regelverken blir genom att delta i det demokratiska samtalet och att utöva vår rösträtt i allmänna val. Så klart har hon rätt! Men samtidigt: så synd att vissa politiker kapitulerar från sitt ansvar – och då kanske man som riksdagsledamot sen inte kan komma och gnälla på juristerna, som har till uppgift att bena ut det juridiskt möjliga.

Många politiker tycks konstigt nog förvånas över att vårt samhälle internationaliserats i bemärkelsen att numera gäller i Sverige utöver svenska regelverk även EU-rätten (acquin) och Europakonventionen. Och så blir samma politiker – och medborgare – frustrerade över de landsgränsöverskridande möjligheter (och begränsningar) som finns i detta. Sociala rättigheter – välfärd – togs som ett exempel. Och blir det utifrån politikerns förväntansbild ”fel” resultat när domstolen sagt sitt så stiftar politikern nya lagar för att ”rätta till”. Ja, som sagt: juridik är ”frozen politics”!

Statsvetaren Ljunggren reflekterade att det i synnerhet i USA finns en närmast giftig korsbefruktning av politik och juridik som syns t.ex. i vissa skadeståndsprocesser där. Lind trodde inte att det finns risk för samma utveckling hos oss. Utifrån Ljunggrens intro om vår historia där svenska domare inte behövt eller velat överpröva den politiska viljan, så gav Lind uttryck för att Sverige inte har behov av en formell författningsdomstol. Helt enkelt eftersom vår historia och samhällsutveckling skett med politik och juridik i nära samspel. Men är vi månne på väg åt ett annat håll undrar jag.

Lind slog också fast att det politiska ansvaret för välfärdens förverkligande inte hängt med i det som reglerna numera medger. Annorlunda uttryckt menar hon att befolkningens förväntansbild på välfärden förändrats påtagligt, utan att våra nationella regelverk utvecklats i samma takt.

Och hur var det nu då: bestämmer juridiken över politiken? Lind fick på nytt och avslutningsvis frågan – och hennes svar var att i så fall är det nog så att politikerna låtit sej kidnappas av juridiken.

Hur ser du på saken? Kommentera gärna.

Nu är jag av nån anledning värd något gott att dricka, nåt provencalskt så klart.

/Johan Lundström, chefsjurist

Även Milljöpartiet anser att privat finansiering behövs i välfärden

Hur ska vi klara finansieringen av välfärden i framtiden? Det var temat för det mer än fullsatta seminarium som Almega, Svenskt Näringsliv och Svenska riskkapitalföreningen arrangerade på onsdagen. Demografisk utveckling, individers allt högre krav ur olika aspekter samt åldersstigna lokaler i skol- och vårdsektorn medför ökade investeringsbehov under de närmaste 10 åren. Kommuner och landsting kommer att behöva göra investeringar på flera hundra miljarder kronor. Privata investerare fyller i dag en viktig roll här och kan behöva spela en allt större roll framöver. Samtidigt har den politiska debatten med fokus på driftsform, vårdskandaler, och hot om vinstförbud i välfärden medfört en stor osäkerhet för de företag som investerar privat kapital i välfärden. Det är risk att kapital backas ur angelägen välfärdsverksamhet eller att investerare inte är beredda att gå in framöver då välfärden är i stort behov av finansiering. Flera av paneldeltagarna (politiker, privata investerare, Almega och SKL) vädjade om en sundare debatt i välfärdsfrågan.

SKL:s chefekonom Bettina Kashefi redovisade fakta över investeringar och prognosen som visar ett framtida finansieringsgap inom välfärden. Utgiftstrycket fram till 2035 som orsakar av den demografiska utvecklingen ser ”rätt schysst ut”, den kan vi klara, men individers krav och förväntningar kommer att kräva i runda slängar ytterligare 200 mdkr, eller 13 kr mer i skatt per intjänad 100-lapp. Det är inte tänkbart framhöll Kashefi. Vad kan vi då göra? I den efterföljande diskussionen ansåg man att finansieringsfrågan är alltför omfattande för ett en-timmas seminarium… Istället fokuserade panelen på den något enklare (!?) frågan om investerares möjligheter att kunna och våga bidra med kapital i välfärden.

Som hemläxa fick de privata investerarna att försöka förhindra aktörer i branschen från att missköta sig och skapa skandaler. Först då är det värt att lyssna på vad ni kan bidra med som Anders Lönnberg, socialdemokratisk landstingspolitiker, uttryckte det. Samtidigt förespråkade Lönnberg privata investeringar som komplement.

Kashefi på SKL menade att privat kapital behövs i välfärden, men att upphandlingsförfarande och kvalitetsuppföljning måste bli tydligare. En hemläxa för såväl SKL och beslutsfattare på lokal och central nivå med andra ord?… Andra kloka ord som dryftades av både politiker och investerare i panelen var vikten av att dra lärdom av goda exempel och för det offentliga att dra nytta av styrkor i privat verksamhet och vice versa. Fokusera på vad som krävs för att få bästa möjliga sjukvård och skola med så hög effektivitet som möjligt. Exempel lyftes på hur privat kapital kan snabba upp och ge en effektiv drift.

Även Miljöpartiets partistyrelseledamot Jon Karlfeldt menar att privat kapital kommer att behövas som komplement och i vissa fall kanske ersätta offentlig finansiering. Han frågade sig Hur har vi politiker tänkt med de långsiktiga spelreglerna? Karlfeldt menade att Miljöpartiet är beredda att släppa efter i sin önskan om vinstbegränsningar. Det viktigaste är att långsiktiga spelregler arbetas fram. Även Socialdemokraterna vill enligt Lönnberg ha en blocköverskridande lösning. Flera i panel och publik såg litet småskeptiska ut till dessa uttalanden.

Almegas näringspolitiska chef Ulf Lindberg avslutade med att lägga press på politikerna. Han ansåg det mycket oroande med osäkerheten som den politiska debatten om vinster i välfärden skapar för privata investerare, trots att behovet av kapital kommer att öka kraftigt. Politiker har ett stort ansvar att förklara hur välfärden fungerar!!

Det sistnämnda vill jag gärna skriva under på. Medborgarna förtjänar en faktabaserad och konstruktiv debatt som blir konkret för gemene man. Men en förutsättning för att detta arbete också ska utmynna i långsiktigt hållbara lösningar för välfärden är att beslutsfattarna gemensamt sätter sig ned och utarbetar tydligare spelregler.

/Kristina Ström Olsson

Om vi bara vågar bejaka förändringar, då…!

Vi står inför stora utmaningar – eller möjligheter om man så vill – på välfärdsområdet. Health Navigators VD lyfte i sitt inledningstal på tisdagen frågan om hur vi ska finansiera vården i framtiden. Det finns en allmän uppfattning om att välfärden även framgent ska vara offentligt finansierad men att vi inte vill ha någon begränsning i utbudet. Vidare vill vi att vården ska vara jämlik (vilket kostar mycket) samtidigt som det inte är önskvärt med några större skattehöjningar. Men hur klarar vi denna ekvation? Tyvärr lyste finansieringsfrågan med sin frånvaro under seminariet. Däremot hade alla i panelen en förvånansvärt positiv syn på framtiden.

Det som driver kostnadsutvecklingen snarare än demografin är 1. Vår hälsa (inklusive risk för antibiotikaresistens) 2. Nya behandlingar och metoder 3. Våra förväntningar och krav. Johanna Adami på VINNOVA ville hellre än ”äldreutmaning”, kalla det ”silver-liv” på äldre dagar. Och hon efterlyste ett framtida system som inkluderar alla. Bland viktiga faktorer för att vi ska klara att erbjuda en god välfärd i framtiden lyfte Adami behovsdriven innovation, samverkan mellan aktörer samt utvärdering och stimulans för bättre resultat. Anders Ekholm på Institutet för framtidsstudier menade att utmaningen drivs av vår oförmåga att förändra och inte av demografi eller teknik. Johan Karlsson på nya Folkhälsoinstitutet höll med om att allt bygger på att enskilda individer och politiker är villiga att förändra.

Vems är ansvaret?

Adami tryckte på samverkan mellan olika departement, där framför allt Närings-, utbildnings- och socialdepartementet behöver bli bättre på att samverka i välfärdsfrågan. Ekholm framhöll att individen har det yttersta ansvaret men att det sedan en politisk fråga. Vården borde arbeta mer proaktivt, till exempel via registerdata och genom att fokusera på dem som känner ohälsa. Karlsson ansåg att ansvaret ligger hos huvudmännen på landsting och kommuner och hos civilsamhället. Och att medel mot målet bland annat är ett ökat enskildas medvetande och att ge stöd där det behövs.

Health Navigator förklarade individers förväntningar och krav med fyra delar (se bild ovan). När det gäller bitarna patienters delaktighet och bemötande gentemot patient finns idag många forum men det har visat sig svårt att öka patientnyttan genom dessa. Det är lättare att nå fram med mått på tillgänglighet och medicinsk kvalitet.

Ekholm menade att i denna förändringsprocess måste professionen också våga personanpassa vården. Det menade Karlsson skulle sätta professionen i någon form av initial chockfas. Han efterlyste mer utav vetenskaplig skolning och kritiskt tänkande och att medskapande är bra eftersom det sätter krav på professionen. Adami konstaterade att landskapet förändrats – professionen har förlorat ägarskapet om patienten. Förändringsprocessen har kanske således redan börjat.

/Kristina Ström Olsson

Mer politiskt mod?

Mitt tidigare blogginlägg slutade med goda förhoppningar och hög förväntan inför politikerpanelen om politikens stora framtidsutmaningar. Min största behållning av seminariet – kan jag nu sammanfatta – var moderatorn, vvd för Institutet För Framtidsstudier, Anders Ekholm. Missa inte honom när tillfälle ges!

Seminariet tog upp fyra huvudfrågor: arbetslivet, utbildning, vården och klimatet. Deltagare: Ylva Johansson (S), Kent Persson (V), Camilla Waltersson Grönvall (M) och Linda Nordlund (FP).

I fråga om arbetslivet uppehöll sej Kent Persson vid det positiva med arbetstidsförkortning, medan de andra sågade den tanken vid fotknölarna. Bland annat med referens till politiska experiment i Frankrike under senare år. Särskilt Ylva Johansson och Camilla Waltersson Grönvall påtalade behovet av flexibilitet under arbetslivet: vidareutbildning och omskolning nämndes. Waltersson Grönvall gjorde i sammanhanget kopplingen till välfärdens behov. Linda Nordlund påminde om tanken på kompetenskonto hos arbetsgivaren. Alla verkade positiva till en skattereform och fastighetsbeskattning tycks flera vara sugna på (då hade dock M:s Waltersson Grönvall beklagligtvis lämnat scenen på grund av ”Almedalsutmattning”). Ylva Johansson drämde till med att allt är möjligt att beskatta bara den politiska viljan finns. Jojo.

Debatten om utbildning blev mattare och mindre intressant. Att ”vara i lärande” under arbetslivet och att det finns bra lärlingsplatser såg alla som positivt. Föga visionärt enligt mej. Och att S och V vill ha obligatoriskt gymnasium är föga nytt. Linda Nordlunds närmast glödande inlägg om vikten av bra lärare för att stimulera till lärande kändes faktiskt visionärt.

Och om vården inte så mycket nytt. Linda Nordlund propagerade för enskilda rum på sjukhusen, av smittskydds- och integritetsskäl. Hon ville också tona ner landstingens roll och ge staten en större samordnande roll, inte minst för specialistvård av olika slag. Kent Persson menade att vi som patienter ställer allt högre krav eftersom vi vet mer om vad vi lider av, vilket vården måste förhålla sej till. Har han frågat läkarna vad de anser om den saken undrar jag. Ylva Johansson påminde om att hälsa måste ses i en bredare kontext – det skiljer ca 7 år i medellivslängd mellan folk i norrort respektive söderort i Stockholm sade hon. Som jag uppfattade henne menade hon också att vi bör se vår enskilda relation till vårdapparaten som mer eller mindre löpande. Låter deprimerande i mina öron.

Slutligen några ord på temat klimat och miljö, som tyvärr kom att lida av tidsbrist. Kent Persson och Ylva Johansson – som vid det laget regerade ensamma på scenen – var eniga om att det krävs stark och tydlig politisk vilja för att göra det nödvändiga: växla om till förnybara energikällor och energieffektivisera (dvs. spara energi). Kent Persson påminde om att vi inte får glömma de som drabbas hårdast av klimat- och miljöhot, nämligen de fattiga i världen. En eloge till honom för referensen till en global kontext – det är visionärt i ett stundtals rätt så navelskådande Almedalstuggande.

Jag kan väl inte säga att jag gick ifrån seminariet fylld av visionärt hopp inför framtiden, men å andra sidan måste debatten om de stora framtidsfrågorna hållas igen och igen och igen. Så att vi tillsammans känner in hur vi vill forma vårt framtida samhälle.

/Johan Lundström

Är det 30-50 åringarna man ska satsa på?

Begreppet ”aktivt åldrande” leder lätt tanken till att få fler äldre människor aktiva på äldre dagar. Och så är det förvisso. Välfärdsdiskussionen består i dag till stor del av hur vi ska kunna och orka jobba högre upp i åldrarna och hur en meningsfull ålderdom kan främjas. Temat för detta seminarium i LIF:s regi var utmaningen hur vi främjar ett aktivt och friskt åldrande i Sverige. Men rapportförfattaren Nimas Sanandajis egentliga budskap var snarast att samhället i större utsträckning bör se till att hålla alla 30-50-åringar friska. Såväl förebyggande vård som rehabilitering är viktig. Så ökar vi denna stora grupps arbetsförmåga och välbefinnande även på äldre dagar, vilket behövs med tanke på kommande välfärdsutmaning.

Det finns idag en enorm potential i ny teknik och nya läkemedel, men den nya innovationen måste också tillgängliggöras. Sanandaji tryckte på att människor måste få den vård de behöver, i rätt tid! Han menade att utan innovation kommer vi inte att klara utmaningen med en åldrande befolkning. Om vi fortsätter som idag, och bara fokuserar på akuta sjukdomar, då blir det också problem.

Hans Karlsson chef, för Vård och omsorg på SKL, såg utmaningen mer som vår tids största möjlighet. Hälsopolitiska insatser i stil med föräldraförsäkringen skulle kunna ge ett jättelyft till att främja äldres arbetsförmåga och välbefinnande. För detta behöver både inställningen gentemot äldre och regelverken ändras.

Margareta B Kjellin, moderat riksdagsledamot, lyfte dilemmat med att äldre människors önskan om att få bo kvar hemma alltmer blivit en realitet. Denna trend riskerar samtidigt att medföra personligt lidande i form av utbredd ensamhet, fallskador och felaktig medicinering. Liksom Sanandaji vill Kjellin sätta vikten av att människor får vård i tid (och att verkligen få tillgång till vården) i främsta fokus.

Johanna Hållén från PRO menade att vi i Sverige behöver jobba bort åldersdiskrimineringen. Vid sidan av detta behöver det individuella ansvaret att ta hand om sin hälsa bli tydligare för oss alla.

Av detta drar jag följande slutsatser. Ett förebyggande hälsoarbete generellt och ett tydligare individuellt ansvar för sin hälsa är viktiga nycklar för en hållbar välfärd i framtiden. Vidare bör möjligheterna till innovativa lösningar tas tillvara för att underlätta fler friska och aktiva år. En förutsättning för detta är att lösa finansieringen. Vem ska betala?

/Kristina Ström Olsson

Investors syn på välfärden i framtiden

Under en kort intervju från Aleris ”hål i väggen” studio talade Stefan Stern, som nyligen tillträtt tjänsten som Senior rådgivare på Investor, om välfärdens utmaningar. Han uttryckte välfärden som två ben; ett för den gemensamma välfärden och ett för valfriheten. Utmaningar som är viktiga att fokusera på nu är, förutom välfärdens finansiering, även att personcentrera vården i större utsträckning och att arbeta mot mer sammanhållna vårdkedjor. På frågan om vad den nya och långsiktiga arbetsgruppen Forum för välfärd ska jobba med sade Stefan att vi i lilla Sverige är beroende av varandra. Alla aktörer med anknytning till vård och omsorg behöver samarbeta för att lösningar som håller över tid ska kunna tas fram. Här har forumet en uppgift.

Kristina Ström Olsson, ekonom

Hur kan politikerna leda oss till ett bra välfärdssamhälle 2030?

Det var en av frågeställningarna i förmiddagens seminarium i samarrangemang mellan bland andra Tankesmedjan Global Utmaning och Kairos Future. Enligt Kairos Futures VD Mats Lindgren krävs det mer långsiktighet och engagemang hos politikerna. Anders Wijkman menade att det inte går att ta en fråga i taget. Vi lever i en komplex verklighet där utmaningarna för klimat, ekonomi och hälsa måste tas samlat. Allt hänger ju ihop. Gunhild på Stordalen Foundation framhöll vikten av framtidsspaning. Genom långsiktiga visioner man skapa spelregler för alla delarna samlat. Hon sade också de kloka orden ”Fokusera inte på vad vi måste ge upp utan på hur bra vi kan få det.”

Vi svenskar är individualister samtidigt som vi strävar mot någon form av gemenskap och trygghet. Och valmöjligheter kan skrämma vettet ur oss samtidigt som vi vill ha frihet, respekt och medbestämmande. Frågan är hur beslutsfattarna kan leda samhället framåt så att båda sidorna kombineras på bästa sätt? Företag kan också tänka mer långsiktigt genom att koppla ihop mikro med makro: Det som är bra för företaget måste också vara bra för samhället.

Kristina Ström Olsson, ekonom

Stora utmaningar? Ja, och låt oss ta vara på möjligheterna!

Forum for Health Policys arbete (FHP) syftar till att stimulera beslutsfattare till kreativ problemlösning för vårdens styrning, ledning och organisation.

Vi står inför stora utmaningar, inte minst när det gäller demografin, men det finns många möjligheter att ta vara på säger professor och projektledare Johan Calltorp. Istället för att fastna i de problem som finns bör arbetet och energin inriktas mot att lösa dem. En löpande dialog mellan forskare och beslutsfattare är en viktig del i arbetet. En av de policyåtgärder som FHP rekommenderar är att vidareutveckla det standardiserade jämförelsearbete som i dag görs. Det finns omfattande databaser inom vården och materialet kan användas för att utveckla vården och förbättra kvaliteten.

Oppositionslandstingspolitiker Helene Hellmark-Knutsson (S) anförde att målbilden för vårdprofessionen borde vara att utgå ifrån varje enskild individs behov och att uppnå bästa resultat för denne, än att fokusera på bästa möjliga tillgänglighet. Även oppositionsregionspolitiker Martin Andréasson (M) framhöll vikten av att snarare fokusera på helheten och att inta ett individperspektiv i stället för ett ”regionperspektiv” som stimulanser som kömiljarden till viss del bidrar till att skapa.

Kristina Ström Olsson, ekonom

Och på kvällen fortsatte de angelägna välfärdsdiskussionerna…

På onsdagskvällen fortsatte Svensk Försäkring att diskutera välfärdens framtida finansiering tillsammans med andra aktörer som är engagerade i frågan. Diskussionen var livlig och mångfasetterad. Sverige har stora möjligheter att skapa en välfärd för alla även i framtiden men det är ingen lätt fråga. Det handlar ju inte bara om att t.ex. höja skatterna tills behoven är mättade. En betydande skattehöjning saknar dessutom legitimitet hos befolkningen och skulle riskera att ge negativa bieffekter till exempel på arbetsutbudet.

För att få dagens offentliga finansiering att räcka så långt som möjligt finns flera vägar att gå. Två viktiga och stora sådana rör effektivisering inom olika delar av vårdsystemet och ökade skatteintäkter genom fler i arbete. För att en kombination av hållbara lösningar ska kunna tas fram krävs också att det offentliga åtagandet tydliggörs och att beredskap skapas för kompletteringar därutöver.

Under kvällen konstaterades att arbetet med att hitta långsiktiga lösningar – för att även i fortsättningen kunna garantera bra välfärd till alla – har påbörjats men måste bli mer konkret. Svensk Försäkring drar sitt strå till stacken genom att fortsätta de öppna diskussionerna, såväl i olika forum som i kommande rapporter.

Kristina Ström Olsson, ekonom