Tänk om det ändå inte blir av?

För det första: ordningen är återställd, det är varmt och soligt igen i Almedalen, och Gudrun Schyman har tagit till orda på Donners plats, jag tror det var svensk vapenexport jag hörde henne rasa över.

Brexit är annars ett ämne som många intresserar sej för, även här i Almedalen. Och frågan alla ställer sej är ju förstås: hur kunde det hända, hur kunde vi hamna här? Ja, jag skulle säga att svaret ligger just precis i det som europaparlamentarikern Gunnar Hökmark gav uttryck för under en utfrågning här i Visby igår som jag bloggat om: alltför många tenderar tyvärr att glömma allt positivt som EU ger oss och att EU-samverkan i grund och botten är ett fredsprojekt. Och, apropå det brittiska folkomröstningsresultatet, hur var det nu igen: ställ aldrig en fråga om du inte är säker på att du kan hantera svaret.

Jag har lyssnat på två panelsamtal om brexit, båda arrangerade i Europahusets paviljong i Almedalen, av Europaparlamentets kontor i Sverige. Perspektivet handlade om i vilket Europa vi vill leva framöver. Moderatorn, från arrangören, påminde om valet till Europaparlamentet som hålls i maj 2019, samt att vårt svenska riksdagsval den 9 september i år i praktiken är ett val till Europeiska rådet eftersom regeringen/regeringschefen, som representerar Sverige i rådet, ska ha riksdagens stöd. Förra gången var det svenska röstdeltagandet i Europaparlamentsvalet 51 % – låt oss bidra till att det ökar 2019!

Blir brexit av till slut? Ja, bedömde alla paneldeltagare, från höger till vänster. Nej, bedömde en bekant kommunikationsrådgivare som jag sprang på i Almedalsvimlet. Tänk om han trots allt får rätt, rådgivaren. Vad tror du?

Deltagarna i de panelsamtal som jag lyssnat till har haft olika syn på vilket slags avtal som UK kan få med EU: ett handelsavtal likt det EU har med Kanada, ett EES-liknande avtal som Norge, eller något annat. Någon erinrade klokt om att EU är en legal union och att avtalet om den framtida relationen till UK därför är viktigast.

Bör inte brexit innebära att EUs budget kan minskas? Jo, det är rimligt, sa vänsterpolitikerna Anna Hedh, Jakop Dalunde och Jens Holm. Nej, sa moderaten Karin Enström. Men hon gav uttryck för att hon vill reformera jordbrukspolitiken som ju slukar en stor andel av budgeten. Jag tycker att det vore klädsamt om vi i Sverige också diskuterade vad vi får för vårt medlemskap i EU, och inte bara hävda att det hela är dyrt och byråkratiskt.

En viktig faktor bakom brexit är, skulle jag säga, de migrationsutmaningar som EU inte förmått hantera. Jag vill citera Gunnar Hökmark även här; han menade att vi kanske måste inse att vi i EUs medlemsstater inte kan lösa – och bli kvitt – utmaningarna med migrationen, men att politikerna däremot måste agera för att tydligt hantera problemet: ”vi försöker göra vårt bästa för att tillsammans nå ett bättre läge ”. T.ex. genom de mottagningscenter som EUs ledare enades om så sent som härom dagen. Riksdagspolitikern Marie Granlund (S) ansåg att Sverige inte kan ha en mer generös migrationspolitik än EU har gemensamt.

Oavsett politisk tillhörighet verkade alla paneldeltagare vara emot systemet med en s.k. Spitzenkandidat, som innebär att Europaparlamentets största partigrupp lyfter fram EU-kommissionens ordförande. Politisk tydlighet, försökte moderatorn. Försök till politisering, svarade någon panelröst, som också tryckte på kommissionens roll som försvarare av EU-fördraget.

Ja, hur ska det bli? Tänk om han till syvende och sist får rätt, den kloke rådgivaren. Tänk om brexit inte blir av. Sug på den.

/Johan Lundström, chefsjurist, Svensk Försäkring.

Annonser

Mer hållbarhetsmärkning vägen framåt för att nå fler konsumenter

Swedbank arrangerade på måndagseftermiddagen ett seminarium om hur man får spararna mer aktiva till hållbara investeringar. Karin Lexen, generalsekreterare Naturskyddsföreningen pekar på att Agenda 2030 inte är tillräckligt för att nå ut till enskilda sparare, men målen bidrar till ett gemensamt språk att prata hållbarhet. Det betyder mycket. För att nå ut till spararna skulle det behövas ett gemensamt regelverk, en mall, vad ett hållbart sparande är. En taxonomi.

Folksams Karin Stenmar, chef hållbarhet, framhåller att de arbetar med att informera vilken effekt deras investeringar i världsbankens obligation får för vanliga sparare. Exempelvis att 8 miljoner indier får bättre vatten. Visa upp vad våra investeringar innebär för vanliga sparare.

Swedbanks fondchef Liza Jonson påpekar att det är svårt att få engagemang för hållbarhet hos spararna i deras fonder. Vissa framsteg har gjorts, till exempel fick en handfull fonder hos Robur svanenmärkning förra året. Men det är många fonder, över 2000 stycken, som inte är klassificerade. Anna Breman, chefsekonom Swedbank säger att utvecklingen dock kommer gå snabbt nu och att hållbarhetsmärkning kommer på många sparprodukter inom en snar framtid.

Anna Pettersson Westerberg

Bloggstugan

Vi som är i Almedalen förbereder och genomför egna seminarier och springer mellan egna och andras seminarier och bloggar i farten.

Ibland måste vi vila benen mellan varven men bloggandet avtar inte för det.

Flitens lampa lyser medan himlen mörknar utanför av regnmoln som hopar sig. Snart är det på med regnjackan och ut i vimlet igen.

Anette Grundström, kommunikationschef

Vårda EU väl

I stället för 11-kaffe gick jag för att lyssna till europaparlamentarikern (M) Gunnar Hökmark som blev utfrågad av förre partiledaren m.m. (M) Bo Lundgren. Huvudfrågan var om alla nya regleringar för finansiella företag behövs. Och svaret på den frågan var, nog, ja, nästan. Men EUs dataskyddsförordning GDPR, som Hökmark i delar inte ställde sej bakom, blev ”för mycket”, i synnerhet i fråga om kraftiga sanktioner också för mindre aktörer som råkar göra fel.

Gällande finansmarknadslagstiftningen pekade Hökmark på de bakomliggande skyddsbehoven. Och för all fel också på att EU-institutionerna sjösatt initiativ för att kvalitetssäkra all den reglering som kommit på plats. I det avseendet gäller det att branschen är tydlig och sätter tummen i ögat på lagstiftaren, säger jag. Tänk kapitalmarknadsunionen, Solvens II-översynen på försäkringsområdet, EU-kommissionens Refit osv.

Men det viktigaste som Europavännen Gunnar Hökmark gav uttryck för under just den här utfrågningen var emellertid hans slutkläm om EU-samarbetet som sådant: Glöm inte – i tider av EU-skepticism, bristande beslutsamhet i den europeiska migrationsfrågan och brexit – allt det positiva som EU innebär i enskilda individers och företags vardag i och med den inre marknaden och de öppna gränserna mellan medlemsländerna. Ta inte de friheterna för givna, utan vårda dem väl. Och, vilket de allra flesta glömmer i sin frustration över EUs tillkortakommanden, begrunda att EU ursprungligen tillkom som ett fredsprojekt.

Nu regnar det i Visby. Och jag får fundera på hur man bäst värmer sej.

/Johan Lundström, chefsjurist, Svensk Försäkring

Hur gör vi det lätt att välja rätt?

Innan regnet började falla över Visby på eftermiddagen hann jag gå och lyssna på Min Pensions mycket intressanta seminarium om pensionsnivåer.

Kristina Kamp, pensionsekonom på Min Pension, redogjorde för vilka pensionsnivåer vi som är födda 1968 har att vänta givet lite olika förutsättningar och givet att vi jobbar till 68 års ålder. Den goda nyheten är att det ser hyggligt ut. Men betänk då att till exempel Kommunals medlemmar i genomsnitt går i pension vid 63 års ålder. Så, vad kan man då göra för att höja pensionsnivåerna?

Anders Stenkrona, forskare i finansiell ekonomi vid Stockholms universitet, menade att vi måste göra det lättare att pensionsspara – vi måste göra det lätt att välja rätt! På ett mycket underhållande och – om man får säga så – amerikanskt vis fick vi oss till livs en sammanfattning av nobelpristagaren Daniel Kahnemans teoretiska framställning av system 1 och 2. Och ett par stycken i publiken blev belönade med varsin chokladbit – en Snickers, däribland Svensk Försäkrings chefsekonom Anna Pettersson Westerberg för att hon snabbt svarade att Ja! Hon gillar Snickers och hellre 1 nu direkt än 2 imorgon.

I en mycket väl sammansatt panel berättade Tobias Baudin, förbundsordförande Kommunal, att kvinnor pensionssparade privat mer än män så länge det var möjligt. Helt enkelt för att de kände att det behövdes. Det privata pensionssparandet avskaffades 2016. Tobias lösning är höjd avgift till det allmänna pensionssystemet. Att spara mer till tjänstepension är däremot uteslutet för de grupper han företräder då de knappt når upp till det så kallade märket.

Från SACO:s sida var tongångarna delvis desamma. Göran Arrius, ordförande SACO, pläderade för höjd avgift till 18,5% men även för ett återinförandet av privat pensionssparande.

Lars-Arne Staxäng, riksdagsledamot och moderaternas representant i Pensionsgruppen, och Mattias Munter, pensionsekonom Skandia, lyfte fram behovet av fler arbetade år. Medan Lars-Arne pekade på att vi behöver jobba längre upp i åldrarna så menade Mattias att vi också måste börja jobba tidigare.

Sammanfattningsvis, en stor eloge till Min Pension som hade fått till ett utmärkt seminarieprogram med intressanta talare och företrädare för – i pensionssammanhang – så viktiga och angelägna grupper!

Eva Erlandsson
Senior ekonom

Vad har framtiden i sitt sköte?

Efter frukosten träffade jag Handelsbanken Livs vvd Louise Hedqvist och blev kvar i Skandias trädgård. Där höll Nätverket Gilla din Ekonomi ett panelsamtal om ”alternativ pensionsfakta”. Det hela marknadsfördes som ett seminarium om hur vi med hjälp av att sprida kunskap, information och fakta på olika sätt kan förändra vårt sätt att se på oss själva, vår ekonomi och vår pension. Se där: så fångar man mitt, och många andras, intresse i Almedalsbruset.

Både staten (bl.a. genom Pensionsmyndigheten) och kapitalet (genom moderatorn som kom från Skandia) fanns med på scenen för samtalet. Men den som stal mitt hjärta, eller i vart fall min hjärna, var Elin Helander från Moneymind. Moneymind är ett oberoende initiativ som jobbar för en ökad medvetenhet om hur beteende och ekonomi hänger ihop. Och Helander fokuserade i synnerhet på unga människors känslor för pension.

Sjunde AP-fondens Johan Florén kliade sej i huvudet och ställde tiotusenkronorsfrågan hur vi tränger igenom livspusslets olika faser och skapar starkt pensionsengagemang när det är som viktigast, dvs. i unga år. Räcker det med enkel och visuell information?

Elin Helander pekade på det kanske självklara, men det måste ändå sägas: vi måste skapa engagemang hos unga om de viktiga privatekonomiska perspektiven. Redan genom att börja med att kommunicera med unga om just pension leder fel; tankar runt begreppet pension framkallar tyvärr ångest hos de flesta yngre, och Helander menade därför att vi istället bör samtala med en ung människa i termer av frågor om hens framtid. Joakim Thulin från Berghs höll med. Och tillade att varje avsändare i en pensionsdialog måste våga vara personlig.

Elin Helander pekade också på individers starka behov av tydlig och direkt återkoppling efter sina personliga val. Att i samtalet med någon hänvisa till ett pensionsutfall om 30 år duger helt enkelt inte.

Ytterligare ett av Elin Helanders inspel gällde förtroende: hon framhöll, forskningsbaserat, att bara genom att öka individers självförtroende när det gäller pension och andra delar av privatekonomin kan vi nå fram. Information i sej räcker inte om den inte paras med självförtroende hos individen.

Joakim Thulin fortsatte genom att peka på vikten av att fånga folks konkreta kontext också i samtal om pension. Han tog det jämförande exemplet att unga brittiska kvinnor inte hade gått att påverka om att sluta röka genom att skrämmas med konsekvenser av rökning i form av fem eller sju års kortare livslängd. Vad som däremot bet på de kvinnorna var konstaterandet att rökning ger dålig andedräkt. Översatt till samtal om pension tipsade Elin Helander om att diskutera vad yngre vill ha råd med i framtiden, och sen leda in samtalet på vad det kan kräva att man startar redan nu i form av långsiktigt sparande. Hon pekade också på utmaningarna med att ändra beteenden – vi tar hellre råd av familj och vänner än av staten – och på det faktum att alla personliga beslut grundas i känsla.

I samtalet fick Min Pension tydligt beröm, i vart fall av Pensionsmyndighetens företrädare: Min Pension bidrar till att pension inte enbart blir en ”torr” sparfråga, utan också en mer dynamisk beteendefråga. I bemärkelsen att bidra till att individer fokuserar på livsvalens betydelse i slutänden för pensionsutfallet: börja arbeta tidigt, jobba vitt och skaffa tjänstepension, osv.

Summa summarum gick jag ifrån panelsamtalet med mycket tänkvärda inspel om hur vi kan bättre nå i synnerhet yngre människor om pension och sparande, dvs. viktiga framtidsfrågor.

Nu mot hamnen, och regleringsfrågorna.

/Johan Lundström, chefsjurist, Svensk Försäkring

Är det hållbart?

Varför köpa och äta frukost i lägenheten när man kan äta gratisfrulle på stan? Även om den Almedalsapp som jag använder inte medger sökning på kriteriet om arrangemanget erbjuder frukost så fann jag lätt ett morgontidigt, och därtill intressant, arrangemang med ostfralla och starkt kaffe.

Världsnaturfonden WWF och Styrelseakademien Stockholm samarrangerade ett panelsamtal om styrelsens roll för omställningen mot en hållbar finansmarknad. När jag laddade batterierna utanför samtalslokalen i Skandias trädgård så dök finansmarknadsminister Per Bolund upp vid mitt frukostbord. Han skulle delta i hållbarhetssamtalet -men jag passade på att för honom peka på behovet av ”andhämtning” och tid för de finansiella företagen att nu genomföra och konsolidera alla de massiva regelverk som lagstiftaren sjösatt. Bolund nickade.

Samtalsmoderatorn från WWF satte tonen genom att påtala finanssektorns ”enorma betydelse” för omställningen mot ett hållbart samhälle. Per Bolund underströk styrelsens roll och att det inte duger med en fräsch hållbarhetschef på företaget.

Forskaren Sophie Nachemsson konstaterade att hållbarhetsfrågorna för företagen nu går från bara regelefterlevnad till strategisk analys och långsiktighet. Skandias kapitalförvaltningschef Lars-Göran Orrevall fyllde på med att både företagens kunder och anställda numera kräver hållbara verksamheter. Mannheimer Swartlings hållbarhetschef Emma Ihre slog fast att styrelserna ännu så länge inte hänger med: kompetens och strategi saknas alltför ofta.

Jag kunde uppfatta en viss skiljelinje mellan dem i samtalet som framhöll att hållbarhetsmålen måste vara kvantitativt mätbara, och de som pekade på att också kvalitativa hållbarhetsperspektiv om t.ex. jämställdhet och mänskliga rättigheter är viktiga att hantera. Daniel Stattin från PwC pekade på EU-kommissionens nyligen presenterade hållbarhetspaket, som också innehåller lagstiftningsförslag, som ett viktigt steg framåt. Inte minst genom att paketet innefattar försök att harmonisera hållbarhetskriterierna.

Mot slutet av samtalet svängde diskussionen plötsligt in mer generellt på den massiva regelbördan för de finansiella företagen, där ju nya hållbarhetsregler kommer att addera ytterligare. Då kunde jag positivt nog notera att Per Bolund sa att det nu blir viktigt att utvärdera hur helheten fallit ut av all finansmarknadsreglering som trätt i kraft under de senaste åren. Han poängterade också att hållbarhetsperspektiven innebär att företagen måste ha en långsiktig helhetssyn på verksamheten.

Se där vad svart kaffe och en finansmarknadsminister kan ge.

/Johan Lundström, chefsjurist, Svensk Försäkring

%d bloggare gillar detta: